Skratta eller gråta?

Ett tag sen jag skrev och då inte för att jag inte haft något att skriva om.. utan för att jag inte haft tid och framför allt ro... För ca 3 veckor sedan hittade Jörgen ett hus på nätet och ringde mig att bad mig gå in och titta... vi blev kära direkt och efter 3 visningar, massor med grubbel, konsultationer av nära och kära gick vi med i budgivningen... Den pågick från onsdag morgon till fredag ca kl. 17:00. Samtalet om att VI vunnit budgivningen fick både mig och Jörgen att tappa andan... Vi skulle bli med hus?! Och inte vilket hus som helst... ett hus från -27... och det kanske inte är så farligt men med tummar mitt i handen blir man lätt lite nervös.. Trots detta skrev vi kontrakt i  lördags och fick då även träffa säljarna och fick ställa frågor och prata av oss vilket gjorde oss båda på strålande humör! Efter visningen bar det av mot inredningsbutiker för inhämtning av ny inspiration! Ekerö möbler, Länna möbler och Bolia besöktes innan vi åkte hem. Väl hemma kom en våg av mild panik hos oss båda och vi frågade oss själva vad vi igentligen gjort?? Vi har nu efter mycket prat och stöttande mellan varandra kommit fram till att vi tror att de är ganska normalt att känslorna går upp och ner när man gjort sitt livs största affär/investering. Nu tar vi en dag i taget och har ju som sagt inte bara flytten att se fram emot utan ska ju där i mellan även föda barn... Så som sagt om ca 4 månader sitter vi i en 85 år gammal villa med fungerande kakelugn och två små knoddar, kan de bli så mycket bättre?

Kram / Helen